På sjökorten används en stor mängd olika symboler som används för navigation.
Det finns en internationell standard för hur sjökort ska ritas och vilka symboler, beteckningar och förkortningar som ska användas. Alla dessa finns redovisade i en publikation med namnet Kort 1.
Sjökort som följer denna standard benämns som INT-kort.
Nära nog alla världens sjökort följer numera denna standard vilket underlättar för alla världens navigatörer.
Svenska Kort 1 ges ut som en tryckt bok/publikation på närmare 100 sidor av Sjöfartsverket och finns med fördel ombord på lite längre färder då man kan förväntas finna symboler och liknande på sjökortet då man navigerar som man inte har sett förut.
De symboler och sjömärken som beskrivs i detta utbildningsmaterial är endast ett mycket litet utdrag av de vanligast och viktigaste ur Kort 1.
Sjömärken placerade på land kallas för fasta sjömärken och de som flyter för flytande sjömärken. Hur sjömärken ser ut på sjökortet följer naturligtvis också Kort 1.
Sjömärken har två egna avsnitt.
Den för navigatörer viktigaste informationen på ett sjökort är hur djupt det är. Detta redovisas med siffror spridda över sjökortet som Sjöfartsverket har mätt upp vid det som kallas för sjömätning. När man sjömäter så mäter man idag med mycket stor precision djupen på en mycket stor mängd positioner. De djup som redovisas på sjökortet är enbart ett mycket litet urval av alla de uppmätta djupen.
De djup som redovisas är de som har bedömts som viktiga och lämpliga att redovisa. Exakt djup mitt i mellan två djupsiffror är normalt inte mycket grundare än den lägre djupsiffran och ej heller mycket djupare än den högre djupsiffran.
Djupsiffran redovisas djupet i meter och i många fall även delar av en meter. 9,7 meter skrivs som 97 vilket innebär 9 meter och 7 decimeter.
Djupsiffror inom parenteser (35) visar djupet på något vid sidan av siffran. Exempelvis ett grund, ett vrak, eller minsta farbara djup i en kanal eller ett smalt sund.
I Sverige är alla djup på sjökortet vid medelvattenstånd. Detta är viktigt att komma ihåg då vattennivån beroende på exempelvis väder kan vara både högre och lägre. På västkusten kan djupet variera med +/- 1 meter och mer vid extremt väder. På Vänern är variationen mindre men ändå avsevärd. Variationen i Öresund och inne i Östersjön är mindre men ändå viktig att ha förståelse för.
Så kallade djupkurvor markerar övergång mellan olika djupintervall. Ett sjökort har exempelvis ofta en djupkurva på 10 meter. På ena sidan av den djupkurvan (ofta mot land) är det grundare än 10 meter och utanför djupkurvan är det djupare än 10 meter. Antalet djupkurvor på ett sjökort varierar beroende på typ av sjökort. Djupkurvan är ofta märkt med en siffra som visar vilket djup den indikerar.
Grundare områden på sjökorten är färglagda med blåa nyanser.
Områden med mörkblå färg markerar de grundaste områdena. Djupet kan variera på olika sjökort men ofta är djupet då mellan 0 och 3 meter. Måste man färdas här ska man färdas långsamt och navigera med stor försiktighet.
Områden med ljusblå färg markerar lite djupare områden. Djupet är här ofta mellan 3 och 6 meter.
Djupare vatten markeras inte med någon färg utan har vit bakgrund.
Sjökort som är framtagna som översiktskort har andra djup för de blåmarkerade områdena. Mörkblått kan på en del sjökort markera djup mellan 0 och 50 meter. Att navigera på mörkblått vatten med ett sådant sjökort är naturligtvis inte att tänka på.
På sjökortet är alltid angivet vad de olika blåa nyanserna markerar för djupintervall.
En farled kan liknas vid en väg som är inritad på sjökortet. Farleder är inritade i sjökortet för att hjälpa navigatören att välja en bra och säker väg genom skärgården. För att göra farleden lättare att navigera i är den normalt kompletterad med olika sjömärken. Det kan vara både flytande sjömärken, fyrar och andra fasta sjömärken.
I farled som i sjökortet är ritad med en heldragen svart linje finns det fasta sjömärken som hjälp. Ofta är detta en så kallad enslinje vilket gör det lätt att följa en sådan farled.
De delar av farleden (och det är en absolut majoritet) där det inte finns fasta sjömärken till hjälp ritas med en streckad svart linje.
Utmed en ritad farled anges ibland vilken kompasskurs som farleden har på just den aktuella sträckan.
Ute på öppet vatten och i undantagsfall in och ut ur större hamnar finns så kallad trafiksepareringssystem. I ett sådant område är det ofta tätt mellan fartygen och fritidsbåtar ska därför om möjligt undvika dem. Om de måste passeras så ska det göras vinkelrätt mot fartygstrafiken och i "normal" fart. Man ska således inte ligga och driva i svaga vindar inom ett trafiksepareringssystem.
I sjökort ritas också in större färjeleder som information att regelbunden färjetrafik finns i det området. Likaså ritas var det finns linfärjor in. En linfärja kan inte väja då den följer en vajer på sin väg mellan två färjeläger. Det är därför viktigt att hålla väl undan ifrån en linfärja som inte ligger förtöjd. Vajern kan ligga nära ytan både framför och bakom linfärjan då den kör.
Alla farleder har en riktning. Denna visas med en pil-symbol som kompletteras med en grön och röd prick (om den är i färg). Grön på styrbordssida av pilen och röd på babord.
Farledsriktningarna i Sverige utgår från Strömstad och går runt land till Happaranda. Där farleden inte går runt landet så är riktningen på dem in till hamn.
Med sjöfartshinder menas allt sådant som hindrar att man färdas där hindret är. Det finns många olika typer av sjöfartshinder.
Ett skär (mycket liten ö) ritas just som en liten ö. En sten som alltid syns över vattenytan ritas som en svart prick.
En bränning är ett grund som ligger precis i vattenytan och ritas som ett +-tecken med fyra prickar runt om. Vid högvatten kan en bränning ligga under vattenytan och därmed inte gå att se med ögonen. En bränning kallas ofta även för en grynna.
En undervattenssten är grundare än 2 meter och ritas med ett +-tecken. Detta är till skillnad mot en bränning ett grund som aldrig syns över vattenytan.
Andra sjöfartshinder är exempelvis vrak av olika typer och fiskodlingar.
De hamnar som är införda i sjökorten med detaljer för fritidsbåtar är relativt få. Ofta är fritidsbåtar hänvisade till någon publikation för att få mer detaljerad information om lämpliga hamnar.
I ett sjökort ritas pirar, kajer och större bryggor ofta in tillsammans med fasta konstruktioner ute i vattnet som används för förtöjning i form av dykdalber och stenkistor.
Slipar/ramper för sjösättningar eller varvsverksamhet är införda.
I kanaler, och utomlands in till tidvattenhamnar, är slussar ritade på sjökorten så man kan se var slussportarna är.
I hamnar kan även information om kranar och hamnkontor förekomma.
Byggnader i form av hus, slott och liknande på sjökort är oftast mer information än hjälp vid navigation.
Information om broar och kraftledningar är desto viktigare att ha koll på och förstå. På sjökorten kan man se var broar finns och hur höga och därmed vilken segelfri höjd de har. Att segla under en bro med en segelfri höjd om 20 meter om man har en mast som är 22 meter blir sannolikt dyrt.
I mer trafikerade vatten går normalt lägre broar att öppna. Då redovisas normalt bredden på öppningen och ibland även vilken höjd som erhålls då bron har öppnats om det innebär en begränsning.
Var det finns kraftledningar och telefonledningar och deras segelfria höjd redovisas också i sjökorten.
Det finns ofta en liten säkerhetsmarginal på de höjder som anges för att kompensera för det ska vara möjligt att passera exempelvis vid högvatten med den höjden som är angiven.
Det är höga landmärken som är med på sjökorten. Detta för att de ska kunna användas vid navigation. Ser man tre öar i horisonten där det syns ett kyrktorn på en av dem så kan man vara relativt säker på vilken ö det är med kyrktornet om det på sjökortet är ett kyrktorn på en av de tre öarna.
Gränsen mellan land (som är ljusgult) och vatten är alltid en svart linje. Strandlinjen ger normalt ingen information om det är berg, klippor, sten eller sand.
Sjökortet ger således ingen tydlig vägledning om var det är passande att förtöja vid exempelvis en ö. Sådan information finns det istället i de publikationer som tas fram för fritidsbåtar.
Vad det är för typ av botten spelar så klart ingen roll när man färdas på vattnet. Ska man däremot ankra, fiska eller dyka är bottenbeskaffenheten ofta intressant. Är det en klippgrundbotten så är det oftast mycket svårt att få ett ankare att fästa där.
Olika förkortningar (engelska ordet inom parenteser) för bottenbeskaffenheter;
S M G Cb R Co Sh Cy Si St P f c so fS cG |
Sand (Sand) Gyttja (Mud) Grus (Gravel) Kullersten (Cobbles) Klippgrund (Rock) Korall (Coral) Snäckskal (Shells) Lera (Clay) Slam (Silt) Stenar (Stones) Klapper (Pepples) fin (fine) grov (coarse) lös (soft) fin Sand (exempel på kombination) grovt Grus (exempel på kombination) |
Markeringar i sjökortet för olika områden och gränsar är vanliga och indikerar ofta viktig information även för fritidsbåtar.
Notera särskilt den relativt lilla skillnaden i symbolerna för varning/begränsning kontra förbud.
Områden med fartbegränsningar är normalt markerade även på land med skyltar i form av ett sjövägmärke.
Markeringen med grön skugga med en heldragen grön linje visar att det innanför den det markerade området finns det ett annat sjökort som har mer och bättre information.
Att lägga kablar och rör på botten är ibland nödvändigt och ofta en kostnadseffektiv metod för att överföra energi, signaler, gas, olja, färskvatten eller avloppsvatten.
En undervattenskabel för el kan i vissa fall lokalt störa en kompass så att den visar helt fel kompasskurs.
Generellt är det ofta olämpligt eller direkt förbjudet att ankra vid eller i närheten av kablar och rör. Om ankaret fastnar i exempelvis en kabel finns en risk att man skadar kabeln. Det är också stor risk att man inte kan få loss eller få upp sitt ankare.
På främst båtsportkort används symboler med information till fritidsbåtar. Speciella symboler finns för exempelvis marinor, gästhamnar, soptunnor och toaletter.
För att skilja olika sjömärken åt har de olika färger och bestämda färgkombinationer.
Vilken färg ett sjömärke har redovisas inte alltid i sjökortet. Det förväntas att man utifrån vilken typ av sjömärke det är vet vilka färger det har.
Där färgen är angiven på sjökortet används följande förkortningar;
W R G Bu B Y Or |
Vit (White) Röd (Red) Grön (Green) Blå (Blue) Svart (Black) Gul (Yellow) Orange (Orange) |
För att ta så lite plats som möjligt så förkortas ofta text på ett sjökort.
Några av de vanligare förkortningarna är;
St L Y I M M S V N Ö n ö -fd -v -h -u -bg -bg:t -b -b |
Stora Lilla Yttre Inre Mellan Mellersta Södra Västra Norra Östra nedre övre -fjärd,fjord -vik -en -holm -en -udde -n -berg -berget -både -n -båda -n |
-hl -kl -k -sk -sk:n pr v sv bl gl r vi br gr lj mk |
-hälla -an -klabb -en -kobb -en -skär -et -skären prickig vit svart blå gul röd violett brun grå ljus mörk |
På nyare svenska sjökort är djupen angivna utifrån referensnivån RH2000 (Rikets Höjd år 2000) som är framtagen av Lantmäteriet. RH2000 bygger på en europeisk standard och en viss tidsperiod. Äldre sjökort har andra referensnivåer och kan därmed visa flera decimeter mindre vattendjup än vad det faktiskt är.
Vattendjupen på sjökorten är utifrån referensnivån RH2000. Aktuellt vattenstånd anges i olika väderrapporter och liknande utifrån RH2000. 30 centimeter över RH2000 innebär 30 centimeter mer vatten mellan botten och vattenytan.
I USA är Chart No. 1 fri att ladda ner ifrån NOAS hemsida. Det finns skillnader mellan Chart No. 1 (som följer System B-standarden) och Kort 1 (som följer System A-standarden). Men väldigt mycket är också hela lika.
System A används inom Region A. System B används i Region B. Region B omfattar främst den amerikanska kontinenten, Japan, Sydkorea och Filippinerna.
Regionerna och Systemen samordnas av organisationen IALA (International Association of Lighthouse Authorities).
En djupsiffra med en "klammer" under sig indikerar att djupet är ramat. Med ramat menas en sådan plats eller i ett sådant område där sjömätningen även skett genom att en bred balk har sänkts ner tvärs under sjömätningsfartyget till ett visst djup. Därefter kör sjömätningsfartyget inom hela området. Om balken inte har slagit i botten är man säker på att djupet balken hänger på är säkert. Djupet inom ett ramat område kan således vara större än vad som är angivet på sjökortet men inte mindre.
Forarintyg.se: Läs mer om användarvillkoren och upphovsrätt i avsnittet Introduktion / Upphovsrätt.