Fasta sjömärken är byggda uppe på en ö eller på ett grund. På sjökortet är alla fasta sjömärken ritade lodrätt. Detta för att markera att de är just fasta (till skillnad mot flytande sjömärken som lutar).
På ett sjökort visas fasta sjömärken med olika symboler. En "stjärna" för fyrar, en "kvadrat" för fläckar och en "fylld avlång stående kvadrat" för övriga fasta sjömärken.
Förr i tiden skilde man dessa fem olika typerna av fasta sjömärken åt även på sjökortet. Numera har de samma symbol på sjökortet.
Om två fasta sjömärken är placerade nära varandra kan de ritas på sjökortet med en symbol och förklaringen 2 Bns. Bns är en förkortning av den engelska benämningen Beacons.
Båk |
En båk är större byggnad oftast i form av ett torn eller en pyramid ofta mer än 10 meter höga. De används främst för angöring då man färdas mot land och står därför oftast långt ut i ytterskärgården. I en del fall byggdes en båk direkt bredvid en fyr för att man därigenom skulle kunna särskilja fyren från andra fyrar (där ingen båk fanns).
|
Kummel |
Ett kummel är normalt byggd av murade stenblock. De är nästan alltid målade i vitt och svart. De kan ha någon form av topptecken. Kummel finns både i ytter- och innerskärgården och används främst för att skilja öar och uddar åt.
|
Stång |
En stång kan vara utförd på många olika sätt. De är nästan alltid en träkonstruktion, ofta byggd "bredbent" och ofta med liggande brädor för att synas bättre. En stång kan vara upp emot 10 meter hög och ibland ännu högre. De används främst för angöring då man färdas mot land och står därför oftast långt ut i ytterskärgården.
|
Tavla |
Tavlor används i par för att bilda en enslinje och enskilt för att markera en punkt/hinder/bränning. Tavlor byggs på många olika sätt men har oftast en rektangel vänd emot farleden. Då de bildar en enslinje är tavlan oftast trekantig. Den undre pekar då uppåt och den övre pekar nedåt. Tavlor är ibland utrustade med en fasadbelysning för att kunna användas även i mörker. Tavlor används mest i innerskärgården.
|
Fast märke |
Fasta märken är oftast placerade på grund. De är utförda med en järnstång med en svart/vit kvadrat längst upp. Fasta märken finns både i ytter- och innerskärgården.
|
Fläckar är målade på klippor och är relativt vanliga i skärgårdsfarleder för att markera en viss udde eller i par bilda en enslinje. De är målade med vit färg med en svart ram runt och används enskilt och i olika former av enslinjer. Det är relativt vanligt med fläckar som inte finns med i sjökortet som underhålls av lokalbefolkningen.
En fyr är ett fast sjömärke vars lampa vid dålig sikt och mörker blinkar med en viss karaktär som anges i sjökortet. Olika närliggande fyrar har olika karaktärer på blinket vilket särskiljer dem ifrån varandra. Ljuset där det är farbart är vitt men kombineras i exempelvis så kallade sektorfyrar med grönt och rött ljus för att indikera sidorna på farleden.
Fyrar används också med stor fördel även vid navigation i dagsljus. De är markerade i sjökortet och är ofta lätta att identifiera då man ser dem.
En angöringsfyr är normalt en stor och hög fyr placerad så långt ut som möjligt för att vara det första man ser och använder då man närmare sig området. Ljuset är ofta vitt hela varvet runt men det förekommer även angöringsfyrar som har sektorer.
Med dagens elektroniska navigationshjälpmedel är behovet av angöringsfyrar mycket litet. Sjöfartsverket har därför avvecklat många angöringsfyrar och fler kommer sannolikt att avvecklas.
Angöringsfyrar är ofta stora, höga och kraftigt byggda.
En sektorfyr står invid en farled och möjliggör att farleden används även i mörker. Det vita ljuset ifrån fyren markerar i huvudsak det området där farleden går. Det gröna ljuset markerar att man kör för långt åt styrbord och det röda ljuset att man kör för långt åt babord då man kör i farledens riktning.
Sektorfyrar kan se ut nästan hur som helst men de är mindre och lägre än angöringsfyrar.
I större farleder används ibland särskilda farledsfyrar på farledens sidor istället för flytande lateralsjömärken. Dessa fyrar har normalt enbart grönt eller rött ljus och alla har samma karaktär vilket gör farleden enkel att följa.
Farledsfyrar är ofta märkta med ett nummer för att de ska gå att särskilja ifrån övriga farledsfyrar utmed en farled.
De olika typerna av fasta sjömärken är ibland placerade i par för att tillsammans bilda en enslinje. Det bortre sjömärket är då placerat högre än det närmre. Då sjömärkena är placerad rakt över varandra så säger man att de är i ens. Det innebär också att man då är precis på enslinjen.
Enslinjer används ofta i farleder för att göra dem ännu tydligare och mer lättnavigerade. Ofta är också på sjökortet inskrivet vilken kompasskurs som den aktuella enslinjen har då man kör mot sjömärkena.
Ensfyrar är två fyrar som, när de står precis framför varandra från där navigatören är, sägs stå i ens. Det är också när de är i ens som man använder dem på rätt sätt. Det är då man är och kör på enslinjen. Glider ensfyrarna isär så är man på väg att lämna farleden.
När det är två parallella enslinjer ska man istället köra mellan de båda.
Sjövägmärken är skyltar som främst vägleder med varningar om begränsningar och information om förbud.
Varningsmärken varnar för hinder eller begränsningar för sjötrafiken. Märkena är kvadratiska med vit botten, röd kant och svart symbol. Exempelvis linfärja, kraftledning och maximal höjd.
Upplysningsmärken upplyser om att något erbjuds, är tillåtet eller förekommer. Märkena är kvadratiska med blå botten och vit symbol. Exempelvis förtöjning tillåten, toatömningsstation eller eluttag för landström.
Påbudsmärken har samma form och utseende som varningsmärken och används för att ange en skyldighet. Påbudsmärken har samma utseende som varningsmärken. Exempelvis anvisar en VHF-kanal som ska användas, stoppgräns eller påbjuden färdriktning.
Förbudsmärken har samma form och utseende som varningsmärken men har ett rött diagonalt streck över märket för att visa på förbudet. Exempelvis förbud mot landstigning, förbud mot segling eller förbud mot ankring.
En tilläggstavla ska vara placerad under sitt huvudmärke och vara i samma färg som huvudmärket. Tilläggstavlan tillför ytterligare information så som avstånd, tid och typ av båt.
Det är kostsamt att underhålla sjömärken. Det är handelssjöfarten som betalar Sjöfartsverket för den "tjänsten" genom farledsavgifterna. Inom handelssjöfarten görs nästan all navigation idag med satellitpositionering och elektroniska sjökort på navigatorer. Deras behov av sjömärken blir därmed allt mindre. Även för fritidsbåtar minskar behovet i mycket snabb takt.
Sjömärken dras därför in regelbundet och då särskilt i farleder som inte används av handelssjöfarten. Andra sjömärken underhålls i mindre grad.
Att använda äldre sjökort kommer med stor säkerhet leda till att ett sjömärke på sjökortet inte längre finns i verkligheten.
Mörkernavigering med hjälp av fyrkaraktärer ingår inte i förarintyget. Fyrkaraktärerna som visas här är enbart att se som fördjupningsinformation för den som är nyfiken.
Fyrens fyrkaraktär är angiven på sjökortet. På elektroniska sjökort krävs ibland att man markerar fyren och väljer att få fram mer information för att karaktären ska visas.
En typisk fyrkaraktär kan se vara; Iso WRG 3s 16M. Karaktären är indelad i fyra delar.
Sveriges äldsta fyr är Landsort (söder om Södertälje) som upprättades kring 1686 (olika uppgifter finns). Sveriges högsta fyr är Långe Jan (Ölands södra udde) med en höjd på 41,6 meter. Ljusstarkast är fyren Kullen (på Kullbarg). Kullen-fyr är också den högsta men då genom att vara byggd högt upp (78,5 meter över havsytan). Fyrtornet är dock bara 15 meter. Kullen är också äldre än Landsort men då den byggdes av Danmark 1563 så brukar Landsort räknas som den äldsta svenska fyren.
I en del älvar och kanaler finns fasta sidomarkeringar som fungerar som lateralmärken men de är normalt gula och vita istället för gröna och röda.
|
|
Fyrar, fasta- och flytande sjömärken kan även vara utrustade med hjälpmedel för att de ska synas bättre på radarskärmen.
Med en så kallad Racon-utrustning svarar Racon-utrustningen radarn med en förstärkt signal i form av en morse-signal (exempelvis G = _ _ .) som syns mycket bra på radarskärmen.
Både fasta och rörliga sjömärken har ofta en radarreflektor som gör att sjömärket syns bättre på radarskärmen som ett starkare så kallat eko. En radarreflektor är metallskivor som är sinnrikt monterade för att ge så stort radareko som möjligt.
Forarintyg.se: Läs mer om användarvillkoren och upphovsrätt i avsnittet Introduktion / Upphovsrätt.