Navigationsbestick / Navigationsteori

Navigationsbestick

Navigationsbesticken är de tre verktyg man använder och behöver för att fullt ut kunna navigera på ett papperssjökort. Med hjälp av besticken kan man bland annat mäta distanser och ta ut kurser.

Till besticken kan man lägga en bra blyertspenna och ett suddgummi. De behövs för att göra markeringar (och ta bort dem) på sjökortet samt för anteckningar.

Navigationsbestick säljs i alla båttillbehörsbutiker.

Passare

Passaren används för att mäta distans. Avståndet mellan spetsarna på passaren kan justeras för att mäta distanser mellan olika positioner.

Passar finns i flera utförande och prisklasser. Den svängda har fördelen att man kan både öppna och stänga den bara med en hand. Marinpassaren kräver två händer. Båda dessa typer är tillverkade i mässing som inte rostar. Skolpassaren är den enklast, och billigaste, men är inte helt lämplig ombord på en båt i längden då den rostar och skadar sjökorten mer med sina vassa spetsar.

Skolpassare.

Marinpassare.

Svängd passare.

Hur passaren används beskrivs i kapitlet Sjökortsarbete.

Transportör

Med hjälp av transportören mäter man vinklar på sjökortet i form av främst kurser. Transportören har fått sitt namn av att den ofta behöver "transporteras" på sjökortet då man mäter en kurs.

Transportörer finns i flera olika utförande. Vilken som är bäst eller enklast beror helt på den som använder den. Har man lärt sig använda den klassiska transportören så är de andra lätta att lära sig. Börjar man med en kurslinjal så är tröskeln att byta till en klassisk transportör lite större.

I detta utbildningsmaterial beskrivs i första hand hur man arbetar med den nautiska transportören. Under rubriken Fördjupning längre ner i detta avsnitt beskrivs mer kortfattat hur man arbetar med då andra två varianterna av transportör (den klassiska och kurslinjalen).

Den nautiska transportören är enkel att använda. Transportören är att likna vid båten. Spetsen på den ska peka i den riktningen båten färdas eller kommer att färdas. Genom att lägga krysset i mitten på gradskalan exakt på en longitudparallell kan kursen avläsas på den delen av gradskalan som är närmast navigatören (där siffrorna är rättvända). Detta förutsätter att nord på sjökortet är uppåt eller längst bort ifrån navigatören.

Nackdelen med den nautiska transportören jämfört med den klassiska är att gradskalan är mindre och därmed ger lite sämre precision. Sidorna på den nautiska transportören är kortare jämfört med den klassiska vilket gör att vid transport över sjökort ökar risken för transportfel.

Nautisk transportör.

Klassisk transportör.

Kurslinjal.

Hur den nautiska transportören används beskrivs ytterligare i kapitlet Sjökortsarbete.

Linjal

Linjalen använder man framförallt ihop med transportören men också för att rita raka linjer och om linjalen har rätt skala på sig kan den användas för att mäta distanser.

Även linjaler finns i flera olika utföranden men i stort är de alla bara en rak plastbit. Det går utmärkt att använda vilken vanlig transparent plastlinjal som helst. En så kallad nautisk linjal har ofta en skala för att mäta distans på ett sjökort i skalan 1:50000. På andra skalor går det inte att mäta distans med den linjalen. En parallellinjal består av två ihopsatta linjaler. I vissa situationer kan detta vara användbart men i många andra försvårar det bara. Ett tips är att börja med en enkel linjal och om du någon gång känner behov av något mer så byter du då.

Vanlig- och Nautisklinjal

Parellellinjal

Hur linjalen används beskrivs i kapitlet Sjökortsarbete.

Penna och suddgummi

Då och då vill och behöver man rita på sina sjökort. För att enkelt kunna sudda ut det man ritat rekommenderas att ha en lite extra mjuk blyertspenna ombord som kan vässas ihop med ett riktigt bra suddgummi.

Hårdheten på blyertsen i blyertspennor anges från 9B (mjukast) via HB (medel) till 9H (hårdast). Skaffa med fördel en blyertspenna med hårdhet (mjukhet) mellan 9B och 4B för användning ombord. Det som är ritat/markerat med en mjuk penna är lättare att sudda utan att skada pappret.

Fördjupning

"Att föra bestick" eller Besticksföring

Detta är äldre benämningar på navigation och då särskilt det momentet då man på sjökortet för in fartygets aktuella position som navigatören tagit fram genom exempelvis besticksräkning, död räkning eller annan använd navigationsmetod.

Navigatornavigation

Använder man en navigator med elektroniska sjökort för navigationen används inte navigationsbesticken. Det är ändå mycket viktigt att de finns ombord samt att man behärskar hur de används för navigation. Navigatorn kan någon gång sluta fungera och då är papperssjökort och navigationsbesticken nödvändiga!

Klassisk transportör

Klassisk transportör

Den klassiska triangulära transportörens stora fördel är att alla sidorna på den är relativt långa vilket underlättar då den transporteras över sjökortet med hjälp av linjalen. Gradskalan på den är markerad i kanterna på transportören vilket gör att de kommer långt ifrån mittpunkten vilket ger en större precision gentemot den nautiska där gradskalan är relativt liten.

Nackdelen med den klassiska transportören är att skalan är "dubbel" på den. Detta gör att man som ovan relativt lätt kan läsa av fel kurs som då alltid kommer att vara exakt 180-grader fel.

Då man använder den klassiska transportören ska man alltid ha den "trubbiga" spetsen på transportören neråt pekandes mot dig själv. Då sjökortet har norr uppåt kan man också beskriva det som att den "trubbiga" spetsen alltid ska peka mot söder. Hur mycket mot dig/söder ut varierar sen med vilken kurs man arbetar med. Vid kurser nära nord eller syd så pekar "trubbiga" spetsen mycket åt vänster/väster eller höger/öster.

Arbetsgången är i övrigt lika med den nautiska transportören.

Avläsningen av kursen på transportören görs på de rättvända kurs-siffrorna närmast dig. Men här finns då två möjliga kurser som kan läsas av. Exempelvis 30 och 210 grader. Notera att skillnaden alltid är exakt 180 grader.

Du som navigatör måste här ha lite förståelse för den ungefärliga kursen du ska läsa av. Är kursen du är ute efter mot nordost (30 grader) eller sydväst (210 grader)?

Få erfarna navigatörer använder den nautiska transportören. De använder den klassiska på grund av dess fördelar.

Kurslinjalen

Kurslinjal

En del tycker att kurslinjalen är enklast att lära sig och använda då den inte behöver vändas åt något håll och är såpass lång att den sällan behöver transporteras på sjökortet.

Kurslinjalen har också några nackdelar. Den är relativt ömtålig och bryts inte helt sällan av då den är lång och smal. Kompassrosen på den är liksom på den nautiska transportören relativt liten. Kurslinjalen sviktar också lite då man trycker emot den. Detta tillsammans gör att precisionen på kurserna inte blir lika exakta. Avvikelsen kan antas vara upp emot ±2 grader.

Arbetssättet skiljer sig lite ifrån de andra två transportörerna. Eftersom kurslinjalen är såpass lång kan den i princip alltid placeras på rätt plats direkt utan att behöva transporteras.

För att lägga ut en kurs så ställs den önskade kursen in på kurslinjalen genom att den vrids så att linjen på kurslinjalen går ut över kompassrosen på rätt kurs. Kurslinjalen förskjuts sedan på sjökortet så att den kvadratiska skivan har nord uppåt och samtidigt ligger parallellt med en longitud- eller latitudparallell. Långsidan på kurslinjalen ligger nu på den önskade kurslinjen.

För att mäta ut en kurs så läggs kurslinjalen utmed den aktuella kurslinjen och förskjuts sedan så att den kvadratiska skivan har nord uppåt och samtidigt ligger parallellt med en longitud- eller latitudparallell. Därefter läses kursen av där linjen på kurslinjalen går ut över kompassrosen.

Instuderingsfrågor

1. Vad heter besticket man bland annat mäter distans med?
2. Vad heter besticket man använder för att mäta kurser?
3. Vilket bestick använder man som hjälp då man förflytta kursmätnings-besticket?
4. Varför ska man använda en blyertspenna då man ritar på sjökortet?

Facit

1. Passare
2. Transportör
3. Linjal
4. Det man ritat (eller skrivit) går då att sudda bort.

Gå till nästa avsnitt.