Planering / Praktisk navigation

Planering

Att lägga några minuter på att planera färden man ska göra är viktigt. Att planera innebär att tänka efter och därigenom minskar man kraftigt risken för icke önskade överraskningar på vägen.

Inför varje färd ska man planera. Detta gäller både då man åker ifrån sin hemmahamn, tillbaka till hemmahamnen eller mellan två mer främmande hamnar. I många fall går planeringen mycket fort då man har färdats den aktuella vägen förut och tidigare har planerat under liknande förutsättningar.

Den väg man har planerat för sin färd kallas för rutt. Rutten delas ofta och med fördel in i mindre delar. Varje sådan del kallas för ben.

Metodiken

Att kunna navigera innebär att ha kunskap i att planera en lämplig och säker rutt mellan två platser och kunna genomföra färden på ett lämpligt och säkert sätt.

Navigation är inte att känna till alla grund. Det är att känna till den säkra vägen mellan grunden.

Men delar med fördel upp sin rutt i flera ben. Varje ben planeras så att man i början och slutet av det kan vara säker på sin position. Då kan man under tiden man färdas på ett ben kosta på sig att inte alltid vara helt säker på sin position bara men är helt säker på att där inte finns några grund eller andra hinder.

Det är känt sedan länge att de flesta grundstötningar inträffar i kända vatten där navigationen inte är svår. Orsaken är att man slappnar av och navigerar med mindre och mindre marginaler tills man till slut går på det egentligen kända grundet.

Var går den säkra vägen?

Genom att färdas där vattnet är tillräckligt djupt och säkerställa ett säkert avstånd till farligheter och risker blir färden säker.

Genom att förstå och känna till alla olika symboler på sjökortet kan man planera den säkra vägen.

Säkert djup

Vad som är säkert djup för färden beror på vilket djupgående båten har. Då vattendjupet påverkas av vädret bör man eftersträva att alltid ha lite marginal. Minst 1 meters marginal gentemot djupet på sjökortet är lämpligt om man inte har lokalkännedom. Väldigt förenklat kan man antar att större segelbåtar har ett djupgående på lite över 2 meter, mindre segelbåtar och större motorbåtar runt 1,5 meter och mindre motorbåtar runt 1 meter.

Djupsiffror på position

Sjökorten är "fyllda" med djupsiffror. Mellan två djupsiffror är det normalt inte grundare än det minsta av de två djupen. På vatten grundare än 3 meter kan man inte förutsätta att detta gäller. Där måste man förutsätta att det är grunt överallt.

Djupsiffror bredvid position

Då det av ritningstekniska skäl inte får plats eller blir tydligt så skrivs djupsiffran strax bredvid den position som djupet gäller för. Ett sådant djup markeras med parenteser runt djupsiffran.

Djupsiffror bredvid position

I smala sund får djupsiffran ibland inte plats i sundet. Djupsiffran kan då skrivas vid sidan av och inom parenteser även här.

Djupkurvor

Djupkurvor på sjökortet visar var gränsen mellan två olika djupintervall går. Grundast är det i de där vattnet är markerat med mörkblått. Där är det normalt 3,0 meter eller grundare. Nästa intervall är markerat med ljusblått och innebär då normalt ett djup mellan 3,0 och 6,0 meter. Det finns fler djupkurvor för större djup.

"Grund"

"Grund" är ett samlingsnamn för något som är för grunt för att man ska kunna köra över det med båten. Att undvika "grunden" är nödvändigt för att färden ska bli säker.

Alltid synliga grund

Stenar och mindre öar som alltid syns ovanför vattenytan ritas på sjökortet som små öar eller svarta prickar om de är små.

Grund synliga ibland

Bränningar kallas grund som omväxlande ligger över och under vattenytan. Man kan således aldrig ta för givet att de syns. Därför är det ofta de lurigaste "grunden" vid navigation.

Grund aldrig synliga

Undervattensstenar syns aldrig över vattenytan. Deras djup redovisas inte alltid men är alltid grundare än 2 meter på svenska sjökort.

Andra hinder

Förutom vattendjup och "grund" finns det många andra saker på sjökortet som kan påverka vilken som är den säkra vägen. Att känna till symbolerna för sjökorten för dessa är viktigt. Några exempel är;

• Broar och kraftledningar - Man kan inte köra under dessa om de är lägre än båtens höjd.
• Fågel- och sälskyddsområden - Under delar av året får man inte färdas inom sådana områden.

Färdplanering

Innan avgång ska man snabbt tänka igenom minst följande frågeställningar för sig själv;

• Finns det tillräckligt bränsle ombord för den tänkta färden och gärna hem igen?
• Är det något i planeringen som gör att det behövs mer bränsle än vad som finns ombord?
• Om något händer på vägen; vilka reservhamnar finns att tillgå?
• Är allt nödvändigt om den tänkta målhamnen känt? Hamnbeskrivning? Sjökort? Djup? Lämplighet med tanke på vädret?
• Tyder en aktuell väderprognosen på lämpligt väder för den aktuella färden? Främst vindstyrka, vindriktning, våghöjd och sikt.
• Kommer ni hinna fram innan det blir mörkt? Har ni annars fungerande lanternor ombord?
• Finns lämpligt utrustning ombord för den aktuella färden?
• Finns lämpliga navigationshjälpmedel ombord för den aktuella färden?
• Är det något om bord som saknas, inte fungerar eller på annat vis påverkar säkerheten ombord?
• Har ni rätt kunskap och förmåga för att genomföra den aktuella färden utifrån de förutsättningar som är aktuella?

När man planerar färden ska man särskilt titta på;

• Finns lämpliga sjökort ombord för den aktuella färden?
• Finns eventuella ledbeskrivningar ombord för mer svårnavigerade passager?
• Är djupet tillräckligt för hela färden med tanke på aktuellt vattenstånd?
• Finns det broar eller kraftledningar som begränsar framkomligheten utifrån båtens aktuella höjd?
• Har den mest lämpliga rutten valts eller finns där en säkrare, snabbare eller på annat vis bättre rutt?

Ruttplanering på papperssjökort

Säkerställ att det sjökort som innehåller mest information för det aktuella området används vid planeringen. Att planera på ett sjökort där detaljer inte redovisas kan innebära mycket stora risker. På sjökort markeras normalt de områden med "gränslinjer" där alla detaljer inte är redovisade.

Planering på papperssjökort görs bäst genom att rutten med dess ben ritas in på sjökortet. I slutet på varje ben bör man eftersträva att ha en punkt där man med säkerhet kan bestämma/bekräfta sin position. Mitt på ett ben är det ofta så att man inte kan vara helt säker på sin position men har benet planerats rätt så gör det inget - så länge man säkerställt att man inte kommer in på grunt vatten.

Använder man en mjuk blyertspenna kan den planerade rutten efter färden enkelt suddas bort. Man kan även göra en skriven planering med en kort notering om varje ben på rutten på ett löst papper. Att markera risker eller svårigheter på något vis ökar säkerheten ytterligare. Exempelvis risker i form av grundområden och korsande farleder.

Ett exempel på sjökortsplanering.

• Efter hamnpiren siktar man på skäret i väster och håller ut lite ifrån land. Genom att hålla ut från land säkerställer man att inte komma in mot det grundare vattnet.
• Då sundet söderut siktas gör en gir söderut. Håll relativt nära land på babordssida men inte för nära. Tänk gärna "halva sundets bredd" ifrån land så blir marginalen tillräcklig. Därigenom undviks grundare vatten väster om benet och det grunda mot land.
• Då ön har passerats görs giren åt väster och kursen läggs mellan ön på styrbordssidan och det lilla skäret. Genom att sikta mellan ön och skäret har man god marginal till grundare områden.
• Efter ön och skäret är det fritt vatten väster ut till där farleden börjar (vid den markerade ankarplatsen).

Ruttplanering på en navigator

En av de mycket stora fördelarna med navigatorplanering är att man gör den elektroniskt och därmed kan man ofta spara den, redigera den och enkelt radera den när man är framme. Att på sin navigator planera rutten man kommer att köra och samtidigt lägga in waypoints/girpunkter och ben mellan dessa gör navigationen mycket enklare, snabbare och säkrare under färden. På en navigator visas båtens position hela tiden vilket gör att man alltid vet sin position.

Då man planerar rutten ska man särskilt titta på;

• Var finns det risker i den planerade rutten. Markera gärna sådana med waypoints/girpunkter och om möjligt i en avvikande färg.
• Har rutten planerats på rätt sjökortsskala? På en navigator döljs viktig information om sjökortet är ut-zoomat på bildskärmen.

Ett exempel på navigatorplanering.

• På väg ut ifrån hamnen finns en grundklack på babordssida som måste rundas. Därav en röd girpunkt där.
• Gira därefter västerut och kör mot det fasta sjömärket.
• Strax innan det fasta sjömärket görs en gir åt babord och man siktar mot det gröna styrbords lateralmärket.
• Direkt då styrbords lateralen har passerats girs en liten åt babord för att undvika det grunda utmed land på styrbordssidan.
• Då navigatorn visar att man nått girpunkt vid 11-meters markeringen görs en gir åt styrbord och man följer farleden ut till den gröna styrbordslateralen.
• Gira där norrut mot nordväst.
• Efter giren mot nordväst vid det gröna lateralmärket mot skären i väster kommer några grund att passeras på styrbordssida. Marginalen till dem är god men då de ligger under ytan bör man vara observant i det området så man bibehåller sin kurs. Därav är även denna girpunkt röd.
• Då skären i väster har passerats är det sedan fritt vatten vidare ut till havs.

Varning!

Att lägga ett ben i rutten då man planerar mitt mellan exempelvis två grund är på många vis rätt. Man vill inte gå på grund. Och att då rutten planeras är det enkelt och kan kännas tryggt att lägga benet mellan grunden.

Men hur ska man veta att man färdas mellan grunden när man väl är där?

Vid all navigation är det viktiga att veta var det är djupt och säkert! Inte att veta var alla grund ligger. Men då man färdas mellan två grund måste man veta antingen var det ena ligger så man kan navigera "nära" det och därmed undvika det andra. Eller ha andra säkra och tydliga riktmärken som gör att man säkert kan passerar på djupt vatten mellan grunden utan att man behöver veta exakt var de två grunden ligger.

Planera rutten, benen och girpunkterna så att de blir användbara vid navigationen. Planera dem INTE så att de är på djupt vatten men inte blir användbara.

Genomföra färden

Då planeringen är klar kan färden genomföras. Genom att följa planen blir färden säkrare och enklare.

Under färden är en stor del av navigationen att följa planen och kontrollera den mot sjökortet och verkligheten. Ska ett sjömärke rundas måste sjömärket identifieras på sjökortet och i verkligheten. Går rutten i ett sund mellan två öar måste de två öarna identifieras. Genom att identifiera det man planerat rutten efter blir färden säker. Är man det minsta osäker på identifieringen måste farten minskas eller båten stannas helt tills man vet säkert vad nästa del i planeringen är i verkligheten (och på sjökortet).

OBS! Om du under färden ser att planen inte stämmer eller om du blir osäker på din position ska du omedelbart stoppa framfarten och med alla till buds stående medel bestämma din position innan färden fortsätter.

Fördjupning

Auto-routing

Allt fler navigatorer har idag så kallad "auto-routing". Genom att markera dit man vill så väljer navigatorn själv kortaste väg och skapar en rutt dit. Används en sådan funktion är det viktigt att kontrollera rutten innan färden påbörjas. Navigatorn gör sannolikt inte lika bra riskbedömningar som du själv gör.

Vindkraftparker

Vindkraftpark

Ute till havs byggs det allt fler vindkraftparker. Det är normalt tillåtet att färdas med båt igenom dessa men kanske inte alltid lämpligt. Vindkraftverkens rotorblad har ofta en "segelfrihöjd" om 20 meter.

Instuderingsfrågor

1. Räkna upp minst tre saker som ingår i färdplaneringen.
2. När man gör sin ruttplanering vad bör man då göra för att dokumentera den planerade rutten?

Facit

1. Bränsle. Reservhamn. Hamninformation. Väderprognos. Utrustning. Navigationshjälpmedel. Kunskap.
2. Rita in den på sitt papperssjökort/lägga in rutten på sin navigator.

Gå till nästa avsnitt.