Optisk navigation / Praktisk navigation

Med optisk navigation menas här navigation med traditionellt papperssjökort inomskärs. Optisk navigationen görs genom att man planerar och utför navigationen utan stöd av instrument och utanför de egentliga farlederna och därmed utan stöd av sjömärken.

Optisk navigation används ofta på väg in och ut ur en fritidsbåtshamn, naturhamn eller plats där man ankrat. Optisk navigation används också då man navigerar utanför farleder.

Metodiken

Vid optisk navigation är det ofta svårare att exakt bestämma positionen. Istället får man ofta säkerställa att man befinner sig på ett säkert område ända fram till nästa planerade girpunkt. Girpunkterna bör och kan oftast placeras där det är relativt enkelt att bestämma positionen.

Vid optisk navigation finns normalt inga sjömärken man kan ta till hjälp. Istället är det naturen man får använda sig av och då exempelvis öar, grynnor, uddar, vikar och i vissa fall även byggnader (som är inritade på sjökortet).

Att hålla ett finger på den senaste kända positionen på sjökortet gör det lättare att snabbt fortsätta navigeringen då man tittar på sjökortet nästa gång för en ny positionsbestämning eller liknande.

Planering

Vi ska köra från hamnen vid markeringen A till bryggan vid markeringen Ö på sjökortet nedan. Färden går nästan uteslutande i en skärgård utan sjömärken och farleder. Optisk navigation blir därmed nödvändig och då skärgården i det aktuella området är relativt trång och full med navigationsutmaningar krävs en detaljerad planering.

Planeringen blir enklare och säkrare om;

Färdvägen (rutten) delas upp i flera ben. Varje ben börjar och slutar i en punkt där man oftast med rimlig säkerhet kan bekräfta eller bestämma sin position.

Genom att planera färden noga i förväg kan navigationen som krävs under färden göras enkel och säker.

De metoderna vi kommer att använda oss av är;

Känd position Passage (av säker punkt) Enslinje Placering (i sund) Avstånd (till land eller sjömärke) Sjömärken Frimärken Enklaste vägen Förbindelselinjer

Metoderna

Känd position

Med en känd position menas en position där man är absolut helt säker på var man är. Exempelvis i sin hemmahamn, under en bro man känner till väl eller vid en fyr som står nära vattnet som man känner till väl.

Passage (av säker punkt)

Då man passerar något på sjökortet kan man ofta använda passagen för sin positionsbestämning. Detta förutsätter att man kan passera på ett relativt litet avstånd så att passageavståndet inte blir en osäkerhetsfaktor.

Enslinje

Genom en enslinje som man själv skapar, utifrån det som finns tillgängligt på sjökortet, kan många riskområden enkelt undvikas. De egna enslinjerna kan exempelvis vara två fyrar, två sjömärken, två distinkta uddar på land/öar eller en kombination av dessa.

Placering

Då man färdas i ett exempelvis ett sund är placeringen ofta en användbar metod. Sundet kan grovt delas in i vänster, mitten och höger. Krävs en större precision kan det delas in i 9 delar där 1 är mycket nära land till vänster, 5 är i mitten av sundet och 9 är mycket nära land till höger.

Avstånd

Att bedöma avstånd till sjöss kräver ofta lite träning för att bli någorlunda precist. Genom att tänka båtlängder kan det ofta göras greppbart för de flesta. Är båten 8 meter lång innebär 1 båtlängd 8 meter, 2 båtlängder 16 meter, 3 båtlängder 24 meter och så vidare. Lite mindre exakt är nära (som i riktigt nära), mellan långt (som i några båtlängder) och långt (som i många båtlängder).

Sjömärken

Att använda sjömärken ger ofta en mycket hög säkerhet under förutsättning att man identifierar rätt sjömärke på sjökortet med det man befinner sig vid i verkligheten. Finns där många sjömärken av samma typ i ett område kan metoden ge en falsk säkerhet.

Frimärken

Enslinjer används för att färdas på. Frimärken är en enslinje som används lite tvärtom. På frimärket ska man endast undantagsvis färdas på "linjen" och absolut inte på den sidan av "linjen" där riskområdet ligger. På andra sidan är man fri ifrån faran och ska färdas. Frimärken kan skapas av exakt samma saker på sjökortet som en egen enslinje.

Enklaste vägen

Ofta finns där två eller flera möjliga vägval. Om en väg är närmare men innebär en större osäkerhet är det oftast direkt lämpligt att istället välja enklaste vägen även om den är längre. Risken blir mindre och om navigationen är enklare kan farten kanske hållas högre vilket gör att färden trots allt går snabbare.

Förbindelselinjer

Då man färdas så rakt som möjligt mellan två kända positioner på sjökortet kallas det att man är på förbindelselinjen. Nackdelen med denna metod är att man ofta kommer att köra lite åt höger eller vänster på förbindelselinjen då det är svårt att bedöma exakt rakt fram och exakt rakt bak samtidigt som man kör.

Den planerade färdvägen

På sjökortet nedan är den planerade färdvägen inritad för färdvägen mellan hamnen vid A-markeringen och bryggan vid Ö-markeringen.

Färdvägen är indelad i många ben och varje girpunkt är markerad med en grön markering samt en bokstav.

Nedan går vi igenom varje girpunkt och ben för sig och förklara navigationsmetodiken.

Metoderna

Girpunkt A till C

Det är djupt vid pirarna i hamnen. Färden från A till B planeras därför från en kända position (A) till passage av säker punkt (B).

Från B-C är det lite lurigt med grunden på båda sidorna. Genom att planera benet B till C som en förbindelselinje kan det göras tillräckligt säkert. Här är det även lämpligt att färdas med låg fart då det finns en osäkerhet.

Girpunkt C till E

Mellan D och E är det planerat en enslinje med hjälp av de två små öarna till höger på sjökortet. Från C fortsätter man på samma kurs en kort distans tills man är på denna enslinje och kan göra styrbords (höger) giren mot E.

Det är djupt nästan ända fram till ön vid E.

Girpunkt E till H

Då man nått E girar man lite styrbord och siktar strax därefter in sig på förbindelselinjen mellan den lilla ön vid E och den lilla ön vid G. Här är det relativt gott om plats på sidorna varvid förbindelselinjen blir fullgott säker.

Lite innan man når fram till den lilla ön vid G girar man ytterligare lite till styrbord. Därefter passerar man ön på mellan avstånd fram till H.

Girpunkt H till K

Den lilla ön vid H rundas på mellan avstånd fram till I.

Ett frimärke mellan de två små öarna norr om J skapas. Genom att hålla till styrbord om denna undviks grunden styrbord av frimärket (markerade med röd skuggning på sjökortet).

Ytterligare en enslinje används nu mellan de små öarna vid E och J. Då man når enslinjen vid J görs giren mot styrbord och enslinjen följs en kort distans mot K vilken man är vid då man ser längs med land på styrbordssida in i sundet mot L.

Girpunkt K till N

Mellan K och L ska man färdas relativt nära land på styrbordssida. Den första biten innan man passerar udden på styrbordssida innebär en osäkerhet. Här bör farten hållas låg så man säkerställer att man ser längst med land på udden. Uddens strand bilder på sätt och vis ett frimärke för grynnan utanför udden.

I sundet följer man land på avstånd 7 (relativt nära land på styrbordssida) mellan uddarna. Då udden vid L har passerats är det relativt öppet vatten och en gir åt babord (vänster) kan göras till M och därefter till N. Genom att inte köra nära land är säkerställer man att man färdas på djupt vatten.

Girpunkt N till P

Girpunkten N ligger rakt utanför det smala sundet som ska passeras. Då sundet är smalt är det viktigt att ta ut giren lite så att man ser (och syns) genom sundet innan det passeras. Sundet i sig är djupt på båda sidorna och man håller därför med fördel till styrbord (högertrafik) för att ge plats för mötande trafik.

Direkt då sundet har passerats girar man styrbord vid O mot styrbordslateralsjömärket (grönt) (P). Notera att det finns två sådana sjömärken relativt nära varandra så att giren missas och färden går rakt upp på grundområdet mellan de två styrbordslateralsjömärkena.

Girpunkt P till S

Sjömärket P rundas på valfritt avstånd för att nå Q på höger sida av farleden. Notera här att vi nu färdas mot farledens riktning.

Det kan vara frestande att här gira styrbord genom den djupa rännan direkt till T. Men då det saknas förutsättningar för att göra en säker planering genom den rännan väljs istället den enkla/säkra vägen runt det fasta sjömärket lite norrut.

Babordslateralsjömärket (rött) passerar så det är på styrbordssida av båten. Strax därefter passerar det anda gröna sjömärket så det är på babordssida av båten.

Då det fasta sjömärket har passerats har girpunkten R nåtts och ön med det fasta sjömärket kan rundas på relativt stort avstånd till girpunkten S.

Girpunkt S till Ö

Från girpunkten S siktar man på den första udden vid T och därifrån den andra udden vid U. Det är säkert att passera nära båda dessa uddar.

Då en enslinje i form av en tänkt förlängning av bryggan vid Ö nås har man nått girpunkten V och kan gira babord (vänster) in till bryggan som är målet för denna färd.

Färden

Under färden är det rekommenderat att på sjökortet kontinuerligt följa med så exakt som möjligt var man befinner sig. Exempelvis genom att hålla ett finger på sjökortet där man senast var säker på var man var.

På så vis kan fingret följa den planerade rutten allt eftersom man för sig själv bekräftar att man har nått de olika girpunkterna.

Vid minsta osäkerhet ska man minska farten och gärna stanna upp helt tills man har orienterat sig och säker på i vilken ritning och med vilken metod färden ska fortsätta.

Risker

S-passager

Var försiktig då rutten har en S-form så att inte S-formen rätas ut med risk för att farligheter då kommer för nära. I hög fart kan S-formen kräva mycket kraftiga manövrar vilket kan vara svårt att hinna med eller lyckas med. Sänk då farten innan passagen påbörjas.

Osäkerhetsområde och marginal

Finns det lite osäkerhet i positionsbestämningen, och det kommer det ofta att göra, så förutsätter man alltid "sämsta läget". Därigenom så skaffar man sig lite extra marginal till farligheter.

Avståndsbedömning

Det är svårt att göra avståndsbedömningar till sjöss utan mycket träning. Mindre avstånd är enklare att bedöma än större avstånd. Krävs avståndsbedömning så bör osäkerhetsområdet eller marginalen vara relativt stor.

Felaktigheter

Inte ens de moderna sjökorten vi har idag är helt perfekt. Det förekommer fel på dem. Har man gamla sjökort (äldre än 10 år) så rekommenderas att byta. Genom att ge sig själv lite mer marginal i sin navigation så minskar risken avsevärt för att man ska drabbas av någon felaktighet.

3-meters kurvan

Man ska normalt förutsätta att det är grunt innanför 3-meters kurvan på sjökortet (det område som ofta är markerat med mörkblått). Det kan finnas undervattensstenar och grynnor innanför 3-meters kurvan som inte finns med på sjökortet. Därför ska man alltid färdas med stor försiktighet och i låg fart innanför 3-meters kurvan om man inte har mycket stor lokalkännedom.

Använd rätt sjökort

Att använda ett sjökort i fel skala innebär ofta att inte alla detaljer är redovisade. Sjömärken, grund och mindre öar kan helt saknas.

Anpassa farten

När navigationen är enkel och säker kan farten vara hög om man vill. Men så fort det blir mer komplicerat, osäkerheten ökar, precision krävs ska farten anpassas så att navigationen fortsätter att vara säker.

Uppsikt

Många är de som har fokuserat för mycket på navigationen och sjökortet och helt missat att ha uppsikt framåt. Särskilt när navigationen är lite mer komplicerad. Risken är då stor att man inte observerar andra fartyg, båtar eller sjömärken man passerar.

Svårbestämda positioner

Att lägga en rutt som kräver passage mellan två närliggande diffusa risker är olämpligt. Exempelvis en rutt som passerar mellan en undervattenssten och en långgrund ö. Att bestämma sin position mellan dessa två risker kan vara svårt.

Felkällor

Vanliga felkällor vid optisk navigation är;

• missbedömt osäkerhetsområde.
• den ö/udde man observerar är inte den man antar att det är i sjökortet.

Småbåtar

I småbåtar sitter man nära vattenytan. Detta gör att man får mycket mindre översikt över det som är framför en. Det blir också svårare att särskilja öar ifrån varandra. Detta är särskilt påtagligt i exempelvis en kajak där ögonen på navigatören bara är en dryg halvmeter över vattenytan.

Tips

Några tips för att göra navigationen enklare;

• Håll, om möjligt, styrbord där det är trångt. Då ger man plats för mötande fartyg och båtar (tänk högertrafik).
• Håll reda på när det är dags att skärpa uppmärksamheten för att osäkerheten eller svårigheten ökar. När detta behövs ska normalt identifieras redan då rutten planeras.
• Använd så många tekniker och metoder som möjligt för att göra navigationen enklare och säkrare. Bland annat enslinjer, frimärken, förbindelselinjer och placeringar. Ofta kan de kombineras eller användas parallellt för att erhålla mycket säkra bekräftelser av den aktuella positionen.
• Försök att placera girar på platser som är lätta att positionsbestämma och eftersträva att den nya kursen efter giren ska vara lätt att identifiera. Exempelvis genom att vara rakt in i ett sund eller mot ett sjömärke.
• Är vattnet djupt vid ett sjömärke, en udde eller utmed en ö så kan man färdas relativt nära för att vara extra säker.
• Välj om möjligt en enklare väg än en mer komplicerad. Detta ger också att farten kanske kan hållas högre under hela vägen istället för att behöva sänkas ofta på grund av navigationens komplexitet.
• Vid färd i hög fart måste hänsyn tas till att girar i sig tar en del plats. Giren måste därför planeras och påbörjas i tid för att man inte ska riskera att under giren komma för nära en farlighet.

Instuderingsfrågor

1. Vad kallas det när man använder bara ena sidan av enslinje i sin navigation för att undvika farligheter?
2. Du siktar på två fasta sjömärken samtidigt för att kunna hålla exakt rätt kurs. Vad kallas det du siktar på?
3. Vad är riskerna med att färdas på en förbindelselinje?

Facit

1. Frimärke
2. Enslinje
3. Det är mycket svårt att hålla en rak kurs med en referens förut och en referens akterut. Risken är stor att man "glider" lite åt sidan.

---

Gå till nästa avsnitt.